Att göra en tavla.

Ja, tavlor gör jag mest hela tiden. Klantiga saker alltså, trampar i klaveret, säger fel saker, snubblar, glömmer bort, är pinsam, men nu var det inte såna tavlor jag tänkte på utan vanliga hederliga bilder att hänga på väggen. Jag gillar ju gamla tapeter och så hade jag några tomma målardukar och två små äldre anatomiplanscher ur en bok.
Jag limmade tapeterna på duken med vanligt tapetlim. Lät torka. Sen satte jag bara fast den lilla planschen med washitejp. Taada.

Verkligen lätt som en plätt men fint tycker jag.

Sen blev jag lite löjligt provocerad av det jag läste i tidningen i morse. Jag har absolut ingenting emot att tjejen gillar Barbie och rosa och allt det där. Det jag blir så provocerad av är att hon först verkar vara en smart, vettig och sympatisk person och så säger hon ändå så här:
"Det ska vara klara skillnader mellan könen. Rosa för flickor och blått för pojkar. – Jag tycker det är hemskt när man hör att det finns föräldrar som köper bilar åt flickor och dockor åt pojkar. Om jag någon gång får en son kommer han definitivt att få en bil. Jag vill absolut se mer rosa för flickor och mer blått för pojkar".
Asså jag fattar inget. Varför då liksom? Jag hör sånt här ibland från unga människor. Fast jag fattar inte varför. Spelar det någon som helst roll??? Återigen frågar jag mig hur FÄRG och SAKER kan ha betydelse för en könsidentiet. Det är ju bara färg och saker liksom. Döda ting utan könstillhörighet. Så är det ju idag i samhället, även om det gudskelov börjar uppluckras, men jag förstår inte hur vi kunnat hamna där och nu när många har börjat se genom den löjliga uppdelningen och fatta att det är individens val och inte några löjliga könsbundna traditioner som ska styra vad en individ ska tycka om, hålla på med och ha tillgång till blir jag så provocerad av att det fortfarande finns unga upplysta människor som ger näring till det här omoderna sättet att se på saken. Som tur är finns det många många unga människor som är kloka och tänker på annat sätt. Men jag vill höra mer från dem. Mycket mer.
Det verkar som att de som har fattat grejen inte behöver uttala sig om det, för det är liksom inget att nämna. Det är så självklart att det inte är någon skillnad och att barn måste få välja själv vad de tycker om. Färg, saker, egenskaper, sätt att vara, intressen, det ska födas ur personen själv och inte ur samhällets korkade uppdelning. Så därför blir jag jätteprovocerad av att en ung människa kan ha såna här i mina ögon underliga åsikter. Var kommer de ifrån? Och tycker hon verkligen sådär och isåfall VARFÖR? Jag förstår faktiskt inte tanken bakom ett sånt uttalande...!
Vilken tur att det finns motvikter iallafall. För balansens skull.